Skyddat boende – en reform som ger våldsutsatta kvinnor och barn upprättelse

Under 2021 anmäldes 29 300 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år. I fyra av fem fall var kvinnan bekant med gärningspersonen, enligt Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). Ingen vet hur stort mörkertalet är men enligt samma myndighet lever 150 000 barn i Sverige tillsammans med en förälder som blivit misshandlad av den andra föräldern. Det är oklart hur många av dessa som får det stöd de behöver, och hur det stödet ser ut. Men Socialstyrelsen har i omgångar gjort en kartläggning över skyddade boenden. Den senaste visade att det år 2019 fanns knappt 300 boenden med 1 653 platser för vuxna respektive 2 385 platser för barn. Av dessa boenden drevs endast nio procent i kommunal regi. Resterande boende drevs av fristående aktörer – både ideella och privata.

Skyddat boende är en central del i arbetet mot våld i nära relationer. Grundläggande är att bryta våldet och ge skydd och stöd i ett boende, på hemlig adress. Men det innebär också att ge kvinnan en ny chans till ett liv utan våld. Att bearbeta det man utsatts för, ofta under lång tid, bryta relationer och i vissa fall byta ort är en omvälvande process som kräver stöd, omsorg och behandling. Inte bara under tiden på ett skyddat boende utan också efteråt. Därför är det bra att insatsen regleras och verksamheten blir tillståndspliktig, samtidigt som kommunernas ansvar blir tydligare i det reformförslag som hittills presenterats. Socialdepartementet har under lång tid utrett stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende. Parallellt med det arbetet har Socialstyrelsens utarbetat nya föreskrifter och allmänna råd som började gälla den 1 november 2022 vilket Vårdföretagarna skrivit om tidigare.

Länge har samhället lutat sig mot ideella krafter, som helhjärtat men utan rimliga ekonomiska förutsättningar, försökt möta behoven. ”Enligt SKR:s beräkningar kostar reformen minst 2,4 miljarder kronor att genomföra”. Det säger något om hur eftersatt samhällets stöd varit för våldsutsatta kvinnor. Därför är det bra att SKR larmar om statligt stöd enligt den s.k. finansieringsprincipen. Ska fler våldsutsatta kvinnor och barn få hjälp måste statliga medel skjutas till, åtminstone under en övergångsperiod. Annars riskerar kommunerna få ett utökat ansvar att möta de behov som faktiskt redan finns, men utan finansieringsmöjligheter. För att möta dessa behov krävs en mångfald av verksamheter, inriktningar och kompetenser. Våld i nära relationer är ett brett begrepp som även innefattar hedersvåld, vilket kräver särskild kompetens. Människohandel och prostitution är ytterligare ett område. Därtill finns behov av boenden som klarar möta våldsutsatta med missbruksproblematik. Det här är bara några av de olika behov som finns och behöver mötas.

Varken Vårdföretagarna, Fremia, Famna eller Sobona var remissinstans när utkastet till lagrådsremiss skickades ut för översyn i höstas. Eftersom flera av förslagen handlar om hur skyddat boende ska bedrivas och regleras, hade det varit rimligt att inkludera de som idag bedriver dessa verksamheter som har värdefulla kunskaper och erfarenheter.

Riksdagen väntas fatta beslut i ärendet efter sommaren. Dessförinnan behöver alltså regeringen lägga fram en proposition för riksdagen att ta ställning till. Givet den processen kommer lagen inte träda i kraft den 1 juli 2023 som tidigare föreslagits utan sannolikt den 1 januari 2024. Det ger kommuner, myndigheter och verksamheter ytterligare tid att ställa om.

Efter decennier av väntan och arbete verkar vi snart kunna se effekter även på nationell nivå. Det är viktigt att reformen blir verklighet och kommer på plats snarast möjligt – det handlar om att rädda liv. Samhället måste ta ett större ansvar för våldsutsatta kvinnor.