10 år med LOV – vad behöver förbättras?

LOV har inneburit ett historiskt genombrott för valfriheten i svensk vård och omsorg. I alla landets regioner kan idag människor själva välja vårdcentral och tre av fyra svenskar bor i en kommun där äldre själva får välja vem som sköter hemtjänsten.

Mot bakgrund av LOV:s 10-årsjubileum har Vårdföretagarna tagit fram en rapport  där har vi försökt att fånga såväl de problem som vård- och omsorgsföretag upplever, som de som kommuner och regioner som beställare möter. Vi pekar ut ett antal utmaningar där lagen om valfrihet behöver utvecklas och justeras.

Sabina Joyau, näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna, pekade på seminariet på att det största problemet tycks vara att sätta rätt ersättning/ ge likvärdiga villkor (det som brukar sammanfattas med ordet konkurrensneutralitet) – d.v.s. att alla utförare behandlas lika vad gäller såväl krav som ersättning. Med erfarna beställare på plats tog vi chansen att höra vad deras erfarenheter kring detta och andra frågor som ofta kommer upp till debatt kring valfrihetssystemen.

Hur ska sistahandsansvaret bedömas?

Vi hör t.ex. ofta kommun- och regionföreträdare hänvisa till kommunernas och regionernas sistahandsansvar som ett argument för att behandla privata och offentliga utförare olika. Hur ska sistahandsansvaret bedömas? Christoffer Bernsköld, enhetschef på Hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Region Stockholm, menade att regionerna kan vara mer transparenta om kostnaderna i egenregi och om de merkostnader som sistahandsansvaret innebär. Katarina Stistrup, chef för Utveckling och stöd i Gävle kommun fyllde på att det är viktigt att hitta vettiga metoder för skälighetsbedömning av sistahandsansvaret. Sabina Joyau påpekade att det behövs en gemensam bas för beräkning av vad kommunens/regionens sistahandsansvar betyder rent praktiskt. Det kan inte fortsätta vara så att sistahandsansvaret tolkas olika i 21 olika regioner och 160 olika kommuner som använder LOV i omsorgen.

Varför inte mer nytänkande från de privata vård- och omsorgsgivarna?

Ibland hör vi en viss besvikelse från politiska beslutsfattare – att de inte ser så mycket nytänkande bland utförarna och att likriktningen är stor. Men vilket ansvar har regioner och kommuner som beställare för det? För att främja nytänkande måste vi som beställare ha dialog med de privata vård- och omsorgsgivarna, utifrån våra lokala förutsättningar, menade Katarina Stistrup. Christoffer Bernsköld såg utmaningar i att få med de mindre vårdföretagen i dialogen. De kan ha svårt att avsätta tid för dialogmöten med regionen, därför att de har fullt fokus på sin verksamhet. Samtidigt är det så viktigt att fånga in även de mindre vårdföretagens erfarenheter i vårdvalssystemen.

En annan nackdel med LOV som vi ibland hör från politiker är att det är problematiskt med många utförare i ett LOV-system. Då det i Region Stockholm finns väldigt många vårdgivare frågade vi Christoffer Bernsköld vilka nackdelar han såg med det. Finns det någon gräns för hur många utförare man kan ha? Christoffer menade att den enda nackdelen han kunde se var svårigheter i samverkan. Samtidigt kan regioner som beställare främja samverkan mellan aktörer mer än de gör idag. Katarina Stistrup menade att utifrån ett medborgarperspektiv kan det vara besvärligt med många utförare i en valsituation, då det blir alltför mycket information att gå igenom. Men enligt Vårdföretagarna skulle kommuner och regioner kunna göra mycket för att underlätta informerade val genom välfungerande valfrihetsinformation.

Är valfrihetssystem kostnadsdrivande?

I kommuner och regioner kan det finnas oro för hur kostnadskontrollen påverkas av LOV. Är LOV kostnadsdrivande? Svaret på det var nej från våra båda inbjudna beställare. Katarina Stistrup menade att de kostnader som kommunen får i LOV-systemen är sådana som kommunen ändå borde ha haft när verksamheten drevs i kommunal regi. Christoffer Bernsköld påpekade att det beror helt på vad regionen som beställare och de politiska beslutsfattarna vill ha ut av sitt valfrihetssystem. Vill regionen t ex uppnå bättre tillgänglighet och därför tillämpar rörlig ersättning kommer troligen såväl volymer som kostnaderna öka. Det går också att utforma system med i stort sett full kostnadskontroll. Det är alltså inte LOV-systemet i sig som är kostnadsdrivande. Som Christoffer Bernsköld påpekade kan även LOU-upphandlingar utformas på ett sätt som blir kostnadsdrivande. Eller verksamhet i regionens egenregi för den delen, skulle vi kanske vilja lägga till…

Dags att ta det politiska ansvaret för att vårda LOV

Sabina Joyau pekade avslutningsvis på att det i Januariavtalet mellan regeringen, C och L finns punkter om skärpta kvalitetskrav, likvärdiga villkor och kvalitetstransparens som ligger i linje med de förändringar i lagstiftningen som Vårdföretagarna önskar. Det vilar därmed ett politiskt ansvar hos regering och riksdag att på nationell nivå vårda LOV och valfrihetssystemen.  Det är hög tid att börja ta steg i den riktningen.

Läs gärna Offentliga Affärers artikel ”Så ska LOV bli ännu bättre” om Vårdföretagarnas seminarium.