Rimliga ersättningar – en förutsättning för värdig äldreomsorg
En av Vårdföretagarnas eviga frågor är att verka för långsiktigt hållbara villkor för våra branscher. En central del i detta är en rimlig ersättning som följer de faktiska kostnaderna för vård och omsorg.
Senast i höstas larmade vi om de ekonomiska förutsättningarna i en skrivelse till landets kommuner. Det kan tyckas futtigt att tala om pengar i sammanhanget – det finns många andra angelägna frågor inom vård och omsorg. Bekräftar det inte bara bilden som motståndare till privata alternativ försöker göra gällande, att privata aktörer bryr sig mer om vinster än de äldre?
En rimlig ersättning är en förutsättning för en värdig omsorg. Ytterst handlar det om att medarbetare och äldres villkor ska vara bra. Tyvärr saknas inte exempel på att ersättningarna är snålt tilltagna, i synnerhet för privat driven omsorg. Ett exempel offentliggjordes idag när ett av Vårdföretagarnas medlemsföretag, Attendo, meddelade att de lämnar Enköpings kommun. Enligt företaget räcker inte ersättningen för att täcka kostnaderna längre – och dessutom får den kommunala verksamheten betydligt mer resurser. Det är inte rimligt.
Privata aktörer bidrar till en mer kostnadseffektiv äldreomsorg. Men det finns gränser och därför är det bra att Attendo säger ifrån. Det borde fler göra. Men sanningen är att de flesta verksamheterna är små och kanske bara har en kommun som beställare. Man har helt enkelt inte samma muskler som en stor aktör. Därför är det viktigt att även politiken tar sitt ansvar och säkerställer rimliga ersättningar. Alltför få kommuner använder det omsorgsprisindex (OPI) som SKR tagit fram tillsammans med Vårdföretagarna och Sobona, som säkerställer att ersättningarna inte urholkas. Det är i längden nödvändigt om kommunen vill ha utförare som inte tummar på kvaliteten och erbjuder schyssta villkor till medarbetarna. Det senare är ju också en förutsättning för att klara de enorma kompetensutmaningarna inom äldreomsorgen.
Vårdföretagarna har föreslagit att lagen om valfrihet behöver skärpas så att ersättningen i ett LOV-system ska baseras på kostnaderna i den verksamhet som bedrivs i kommunens egen regi. Likvärdiga villkor är nödvändigt för att lagen om valfrihet ska fungera enligt lagstiftarens intentioner och bidra till kvalitetskonkurrens. Den politiker som månar om äldreomsorgens utveckling borde verka för en sådan förändring. Det är dags att lösa äldreomsorgens stora utmaningar och det gör vi bäst tillsammans, inte genom att svälta ut aktörer med kompetens och erfarenhet. Det förtjänar inte landets äldre.
