Ökad detaljreglering är fel väg för äldreomsorgen
Den tidigare regeringens svar på Coronakommissionens första delbetänkande blev en särskild utredning om vården och omsorgen av äldre. Utredningen fick ett relativt snävt mandat; att ta fram ett förslag om en ny äldreomsorglag (alltså inte att utreda om en lag behövs) samt att föreslå hur den medicinska kompetensen i vården av äldre kan stärkas.
Vårdföretagarna har i dagarna lämnat in ett remissvar på utredningens förslag. Det innehåller såväl ris som ros. Liksom många andra remissinstanser är vi i huvudsak kritiska till den nya äldreomsorgslag som föreslås – en tidigare utredning har avfärdat det som symbolpolitik (SOU202:47). Det är också problematiskt att förslaget bygger på premissen att en ökad detaljreglering skulle bidra till en äldreomsorg av högre kvalitet. Äldreomsorgen är redan idag starkt reglerad. En ökad detaljreglering riskerar att konservera gamla arbetssätt och hämma innovation. Vi efterfrågar i stället ett ökat fokus på vad äldreomsorgen faktiskt åstadkommer och på hur äldreomsorgen kan bli mer kunskapsstyrd. Idag finns till exempel inte tillgång till personnummerbaserad statistik som gör det möjligt att forska på vilka arbetssätt som ger bäst effekt.
Flera förslag i betänkandet innebär direkt eller indirekt utökade krav på bemanning för olika yrkeskategorier. Här saknas en analys av hur kraven ska kunna genomföras i en situation där kompetensbrist redan råder. Det vore önskvärt att politiken istället sökte lösningar på hur äldreomsorgens uppdrag ska klaras givet utmaningarna, såsom nya sätt att organisera arbetet, minskad administration eller bruk av välfärdsteknik.
Vårdföretagarna ser positivt på förslagen som syftar till en bättre samordning mellan huvudmännen, såsom en gemensam plan för primärvården där ansvarsfördelningen klargörs samt de särskilt utsedda ledningsfunktionerna som ansvarar för att samverkan ska fungera i praktiken. Det är dock tveksamt om kraven på ledningsansvar på vårdgivarnivå kommer att kunna uppfyllas, särskilt i mindre verksamheter och i glesbygd. Alternativa sätt att stärka den medicinska kompetensen bör därför övervägas, såsom en utveckling eller förstärkning av nuvarande organisation med MAS och MAR.
Det nya regeringen är inte bunden att genomföra förslaget och hörsammar förhoppningsvis remissinstansernas invändningar. Detaljregleringar är inte svaret på äldreomsorgens utmaningar.
